Det föreligger flera tankefel här, som jag ser på saken.

Först och främst tillhör det fysiska pengarna riksbanken. Det var rätt nyligen det blev legalt att elda upp pengar till exempel; jag kan verkligen inte tänka mig att samma personer tycker att “individen äger sina pengar” tycker att “man borde inte få elda upp pengar”. Ägande handlar til syvende og sidst om kontroll; och om jag kontrollerar mina pengar bör jag naturligtvis få göra vad jag vill med dem så länge jag inte dödar eller skadar någon med dem. För mig är det ett tankefel att ha båda dessa åsikter.

Sedan; vad är pengar? De är en abstrakt handelsvara; ett sätt att förenkla byteshandeln människor emellan. De ges det värde vi väljer att ge dem, baserat på hur många av dem det finns - det är inte deras nytta i sig som avgör deras värde, med andra ord. Till skillnad från, till exempel, en dator eller en bil eller en snygg handväska. Pengars värde har inget att göra med myntens estetik eller tyngd, utformning etc. Eller hur?

Av detta följer då att det det inte är de fysiska kontanterna i sig, utan det värde de innehåller, som vi “äger”. Av vår arbetsgivare eller av staten eller av de vi säljer våra saker till på Tradera tilldelas vi en abstrakt mängd “värde” som sedan kan växlas in till mat eller liknande. Pengars abstrakta värde blir ännu tydligare i och med kreditkorten och internetbankernas intåg i vår vardag; jag kan gå flera månader utan att hålla kontanter i handen. Numera har jag bara kontanter i plånboken när jag behöver komma in på en offentlig betaltoalett eller när jag åker upp till Hudiksvall där inte alla butiker tar kontanter.

Nå; om vi accepterar att det vi får av arbetsgivare etc är abstrakta värden, vad är då dessa? Vad kan man använda dem till? Vi väljer vad vi ska lägga “våra” pengar på, och varje val är i grunden en maktutövning. När jag köper ekologiska ägg istället för vanliga, så använder jag min “konsumentmakt” för att pusha för ekologiskt jordbruk; när jag köper ett spel eller en film jag tycker är bra så väljer jag alltså att lägga den makt min arbetsgivare givit mig, i enlighet med det statligt kontrollerade monetära systemet, på att premiera en speltillverkare, en butik och ett distributionssätt som är i enlighet med mina åsikter, mina värderingar och min ideologi. Att spendera “pengar” är alltså att utöva makt; det värde vi fått tilldelade oss av arbetsgivaren är helt enkelt makt.

OK; Nu har jag alltså nått den punkt där pengar är makt, ett ordstäv som kanske känns igen.

Nå; om pengar är makt, och pengar ytterst ägs och kontrolleras av staten, så innebär min tilldelning pengar samma sak som den mängd makt jag tilldelats över samhället, inom det rådande ekonomiska systemet (kapitalismen). Med detta följer att den som har mer pengar också har större makt i samhället, och den som har mindre pengar också har mindre makt. Detta är inte den del av det parlamentariska systemet, där varje person har en röst, utan ett system vid sidan om; ett parallellt maktfördelningssystem som saknar det parlamentariska systemets likformighet.

Om man då säger att detta är bra, så säger man att den som lyckas bli rik - oavsett om det sker genom arv eller genom eget arbete - har förtjänat större rikedom, dvs mer makt över sina medmänniskor. Kapitalismens maktstrukturer blir en självuppfyllande profetia; det meriterande i samhället blir inte att vara en god ledare, utan att ha förmågan att tjäna pengar. Dessa är på intet sätt omöjliga att förena, men de är inte samma sak - och psykopatiskt beteende, där man “låtsas” vara den trevlige ledaren för att manipulera etc, premieras i ett system där den gode ledaren likställs med den ledare som är bäst på att tjäna pengar.

Eftersom jag är en stor anhängare av demokratin så anser jag att makten ska ligga hos folket, inte hos den som lyckats tjäna mest pengar på hög. Att kunna tjäna pengar betyder inte att man blir en bra statsminister.

Pengar är ett mått på tilldelad makt över samhällets resurser; med pengar kan jag styra en liten, liten del av samhället - med mer pengar kan jag styra en större del, köpa saker och göra dem “mina”. Den heliga äganderättens princip.

Jag frågar mig huruvida individens oinskränkta rätt att “äga” och kontrollera samhällsresurser verkligen är kompatibelt med de demokratiska idealen; hur kan man på allvar hävda sig ha en demokratisk stat där folket styr, om vissa i folket styr betydligt mer än andra?

Alla djur är jämlika, men vissa djur är mer jämlika än andra.

I’ve been experimenting with different solutions, trying to find some combination of luck and digital alchemy that will allow me to work in Illustrator without having to resort to a reboot into Windows 7.

I found this. But here’s the strange thing; in CS3, having the printer spoller off would be a problem. Mine was on, so I tried, on a hunch, turning it off.

And it worked. For some damn reason, it worked.

So:

1. Start->Run
2. Type “services.msc”, press OK
3. Find “Printer spooler”.
4. Right-click, choose “Stop”.

If you want to make this permanent, double-click the service and change the Startup type from Automatic to Disabled.

If you want a quick way to start or stop the service:

1. Right-click anywhere on your desktop. Choose New->Shortcut.
2. Type “net stop spooler”, without the quotes, in the first dialog page. Press Next.
3. In the second, type the name you want for the shortcut, for instance “Stop print spooler”.
4. Press Finish.
5. Do steps 1-4 again, but use “net start spooler” and something like “Start print spooler”.

There you go. I still have no idea why the heck this works, and why Illustrator is throwing hissy fits over the print spooler - but it works. And for now, that’s enough.

It seems this is all because of how gnome-panels launchers work.

When you drag a launcher from, say, the desktop to the panel - you’d think this creates a copy of the launcher, or at the very least creates some launcher-object containing the same information - not so. A “launcher”, in gnome-panels, is simply an entry in the gnome conffiguration (/apps/panels/objects). The entry describes not the path to the file to be executed, but the path to the original .desktop file.

When a launcher is created by using “Add to panel” - “Custom application launcher”, it creates a .desktop file in something like ~/.gnome2/panel2.d/default/launchers/. “panel2″ seems to be the panel in which the launcher was created. It will not move as you move the launcher between panels.

If the .desktop file is removed, but not the gnome configuration entry, the launcher simply fails to appear. This means there might be a lot of “empty” launchers in your config. This also means that dragging a launcher from the desktop, or from anywhere, onto a panel might create problems in the future.

I, for one, won’t be dragging any launchers from the desktop any more. Doing so means that when I remove the launcher from the desktop, it won’t show up in the panel anymore - I’ll have to create a new launcher.

To me, this all seems like a rather stupid way of doing things. I liked Windows 98 (and 2000, and XP…)’s start menu toolbars. At least then the program was very clear on what was happening - the toolbar was tied to a specific folder on the harddrive. Any shortcuts etc placed in that folder, showed up on the toolbar. Simple. If I ever get the time, I might create something like that for gnome-panels as well…

EDIT: Turns out I didn’t need to. Just install quick-lounge-applet, should be available in the normal Ubuntu repos. Or look here. Not only does it keep the launchers organized, it also makes actual copies of the launchers, saving them in a predictable manner (~/.gnome2/quick-lounge, and then a subdirectory for each instance of the applet. And the .desktop files move around if you move the icons. Why isn’t this standard?

I mean, I do understand where they’re coming from. There are a lot of things I don’t like about the movie - but it’s not all bad, and the end result, to me, just feels more good than bad - the good stuff is, I think, really, really good. But, let’s do a tally:

Positive:

Character designs. Except from a few select characters, everything looks bloody amazing. I really enjoy the modernization of most characters, and I’m enough of a transfan to get a rise out of seeing Arcee or any of the others, even if it’s just for a shot or two.

Action scenes. Say what you will about Michael Bay, but the man knows how to blow shit up. He has made gigantic robots transform and beat eachother up, and it’s more or lkess photorealistic. It’s very, very believable, and beautiful.

Shockwave is in it. Seriously, I love shockwave, always have.

Plot stuff borrowed from the old comics and cartoons. Megatrons plot to convert the sun into energon is… well, it’s one of the very first plots of the original cartoon. Reviving Prime using the Matrix is another nod to cartoon/comic history. Ravage shooting out of Soundwave. Using Cullen as the voice of Optimus Prime. Inclusing combiners (Optimus + Starscream, Constructicons). All these little things, just showing that someone in the creative team behind this movie has at least read the source material. From what I hear, the guys as Hasbro were pretty involved, so kudos to them.

The cast. Despite some scripting problems, I actually thing everyone performs really well. Megan Fox has it worst, as her character is mostly crap, but they all hold up pretty well.

The pacing. The first time I saw the film, it felt like it went too fast. This time around, I found myself liking that they kept a brisk pace. it’s not a deep, meaningful drama about finding yourself and happiness - it’s a thrill ride, an amusement park, it’s gigantic robots FIGHTING EACHOTHER and TRANSFORMING. It’s never, ever boring.

Effects, in general. Stuff being blown up, destroyed, transforming, whatever - the guys at ILM know what they’re doing. It’s often hard to see what’s CG and what isn’t. Regardless, it all looks stunning.

Negative:

Bodily functions. Robots shouldn’t fart, or drool. This is just pathetic. Attempts at really cheap humor. Apparently we have Michael Bay to “thank” for these additions to the script.

Jetfire. I actually liked Jetfire in the original comic. Jetfire in the movie is a comic relief, a bad joke. No dignity whatsoever. Another fine thing Michael apparently kept pushing for.

Every Damn Cute Robot. Wheelie, the kitchen droids, etc. Just… no. More comicy gimmicks. Michael Bay liked these too.

The Twins. Even ignoring the awfully racist portrayal, their entire existance is a joke, and a bad one at that. I’m not even going to qualify this; they ruin ever shot they’re in. I was genuinely sad when Devastator failed to eat them.

Megan Fox’s character. I mean, I know this is a “guy movie” or whatever, but seriously, would it have hurt to not give Megan a fucking softcore porn star to play? The character is crap, possibkly written by someone who just doesn’t know a lot of women. Or maybe just knows the wrong kind, whatever. The feminist in me screams bloody murder every time she’s on screen.

Balls. Devastator has fucking balls.

Military jerking off. Michael Bay sure loves him some military action. But hey, it’s OK. At least it’s fairly realistic… He’s done his research.

So… Well, yeah. There are alot of bad stuff, but a lot of good stuff, too. You can’t focus on just the negative. Even the parents arent’t that bad, really. An acquired taste. Or maybe it’s just taht I don’t mind humans as comic reliefs…

Vad tycker du om Israel?

Jag tycker att Israel är ganska mycket av en skitstat. Inte för att den är “judisk”; medborgarnas religiösa tillhörighet rör mig inte i ryggen, utan på grund av det sätt staten agerar. Jag tycker också att den skapades på ett minst sagt skumt sätt, och är skeptisk till om dess existens ens är önskvärd.

Vill du förinta Israel?

Nej, inte mer än något annat land. jag är antinationalist och ser itne nationer som vare sig önskvärda eller vettiga. Jag vill helst upplösa alla nationer. Jag erkänner varken begreppet “folk” eller begreppet “nation”; idén att “folk” har “rätt till nationer” är en nationalistiskt tanke - och nationalismen är ytterst irrationell.

Stödjer du Hamas?

Nej, varför i hela friden skulle jag göra det? De verkar vara en hoper riktigt obehagliga typer. Det tycker jag å andra sidan om nuvarande regeringen i Israel också; på båda sidor ryms nationalister och religiösa fanatiker. Båda sidor styrs liksom av en kombination av de allra värsta sidorna hos KD och SD. Jag stödjer inte Hamas, men jag noterar att den palestinska befolkningen, av olika orsaker, far betydligt mer illa än den israeliska just nu. Därför är jag mycket osäker på om Israel verkligen bör få ha offerrollen.

Är du antisemit?

Nej, det är jag inte. Som sagt, jag skiter högaktningsfullt i huruvida någon är jude eller inte. Jag väger överhuvudtaget inte in det i vad jag tycker. Jag tycker illa om religiösa fundamentalister och nationalister oavsett nationalitet, kulturell identitet, religion etc.

Finns sionismen?

Här blir det klurigt att svara, så jag tänker försöka vara så tydlig jag kan: Det finns ingen världsomspännande sionistisk konspiration som inkluderar enbart judar och alla judar. Världsekonomin styrs inte av ZOG. Det är inte “judar” / “sionisterna” som ligger bakom allt ont i världen. Det är rena konspirationsteorierna, och just nu vägrar de morgonluft.

Samtidigt går det inte att säga annat än att den sionistiska rörelsen finns och har funnits. Det var ju, historiskt, den rörelse vars syfte det var att upprätta Sion, judendomens förlovade land. Långt ifrån alla judar är en del av denna rörelse, på samma sätt som alla svenskar knappast är folkpartister eller medlemmar i Livets Ord. Den sionistiska rörelsen är en religiös, nationalistisk och rätt extrem rörelse - som sagt, KD plus SD, typ. Fast värre, då.

Problemet här är att det i stort sett inte går att kritisera den sionistiska rörelse som faktiskt finns utan att låta som att man bär foliehatt till vardags. Därför brukar jag vara ytterst försiktig med att använda just begreppet sionism.

Vem hejjar du på i konflikten?

Ingen. Allvarligt, det finns ingen bra sida här. Ingen som har ett moraliskt överläge. jag har större förståelse för palestinierna, helt enkelt för att Israel har en miljon gånger mer resurser än vad de har, men helst skulle jag vilja att båda sidor bara lade ner och byggde en gemensam stat för båda folkgrupperna. Det är dock inte så sannolikt. Palestinierna har eldats upp av Hamas och andra hemskt länge nu, och Israels förtryck av dem hjälper inte. Israel, å andra sidan, har vid det här laget en mycket lång historia, från grundandet faktiskt, av att misstro och vilja utestänga araber. Det är en komplex konflikt, helt utan sidor man kan tycka om, och utan enkla lösningar.

Vad tycker du om Ship to Gaza?

Den visar problemet. Israel är de med den enorma övermakten i form av personal och resurser, det är deras motståndare som lider förluster - ändå är de “offer”. Israel är ALLTID offer i sina egna ögon. Det de gjorde är givetvis helt vansinnigt, och jag hoppas verkligen att folket väljer en annan regering nästa gång. Föga troligt, med tanke på vilken propaganda den nuvarande ser till att kabla ut till folket. Snacka om hjäntvätt… men turligt nog verkar åtminstone delar av befolkningen fatta vad som pågår.

Den här gången, för nu är det dags igen, så tänkte jag prata lite om det här med arbete. Istället för att producera lösryckta åsikter om arbetslöshet, arbetslinjer etc så tänkte jag skriva ner hur jag tänker, den filosofi mina åsikter om det här med arbete grundar sig på.

I grunden handlar det givetvis om vilken typ av samhälle man vill ha, vilket i sin tur är en fråga om vad man anser är “meningen med alltihop”, om jag tillåts vara en smula metafysiskt flummig en kort stund. Många har en grunduppfattning om att “lyckan” är slutmålet med allting, att man bör sträva efter att i största möjliga mån göra folk lyckliga. Därav till exempel utilitarismen. Jag utgår från ett annat håll, som vi inte behöver gå in på närmare: Jag ser Utveckling som målet med alltihop. Förändring i sig som självändamål, så att säga. Att bli mer, bättre, annorlunda…

Nå; det är egentligen en parentes, men jag ville att alla ska vara på det klara med varför jag inte argumenterar primärt utifrån ett lyckomaximerande perspektiv. Alla med? Bra.

Behoven

Maslows Behovstrappa beskriver i vilken ordning behov prioriteras. Längst ner finns de rent fysiska behoven - äta, sova, sådana saker. Efter dem kommer trygghetsbehovet - en säker plats att sova på, en känsla av säkerhet i nuet och inför framtiden. Nästa steg är kärlek och tillhörighet, därefter självförtroende, och högst upp ligger självförverkligande. Om ett behov lägre ner inte är uppnått, lite förenklat, så kommer pyramiden att vara instabil. Om jag skulle formulera vad jag ser som målet med samhällsbygget så är det att så många som möjligt, helst alla, ska få möjlighet att uppnå det allra översta av dessa trappsteg.

Det finns de som säger att när våra basbehov blir tillgodosedda utan kamp, så blir vi mindre mänskliga. Vi blir “försoffade”. Jag vill hävda att detta är nys och nonsens. De mest försoffade människor jag känner är inte de som nått toppen av pyramiden, utan de som saknar byggstenar på vägen.

Observera att det ingenstans på behovstrappan står “ha ett heltidslönejobb”. Ett sådant kan hjälpa till att fylla ett eller flera av behoven, såklart - men det är mer sekundäreffekter. Ett vanligt argument för att alla ska lönearbeta är för att “man mår bra av det”. En del mår säkerligen bra av att arbeta. Andra mår inte bra av det, utan drabbas av stress eller fysiska sjukdomar. En del, som jag, hittar ett jobb där man trivs. En del hamnar på jobb där man vantrivs något fruktansvärt. Välmåendeargumentet faller alltså.

Behovsuppfyllelse utan arbete

Finns det då andra sätt att fylla de behov ett heltidsarbete kan fylla? Enkelt sett kan man konstatera att det ett arbete förväntas fylla är dels förmåga till basförsörjning, de två första stegen - mat för dagen, att ha någonstans att bo - och dels i viss mån tillhörighet och att få känna sig uppskattad.

Det första är en sekundäreffekt: man får lön, och eftersom man får lön anses man ha visat sig värdig att få sina första två behovssteg hyfsat uppfyllda: Man får byta till sig mat och ett någorlunda tryggt boende. Nu förenklar jag: Inte allt boende är tryggt, till exempel. Ur behovsuppfyllelseperspektivet spelar det ingen roll vartifrån maten eller boendet kommer - de skulle lika gärna kunna ges individen gratis.

Det andra, känslan av tillhörighet och uppskattning, kan de enbart hämtas genom arbete? Nej. Man kan nå uppskattning som gatumusikant, open source-programmerare, medlem i teaterförening, eller rollspelsförfattare. Kort sagt, man kan engageras i icke lönerelaterade, kreativa aktiviteter.

Därmed: Förutsatt att produktionsproblemet löses, dvs att de ting och resurser som individen behöver för att behovsstegen ska kunna uppfyllas produceras och distribueras, så behövs inte lönearbete för att uppfylla mål i behovstrappan. Det är möjligt att lönearbete kan vara en lösning för att i längden kunna uppfylla en del behov, men det finns inget egenvärde i arbetet.

Produktionen

En del grundbehov kan man inte fylla genom konsumtion av varor - eller, i den mån behovet täcks av att köpa varor, så kan det täckas lika väl genom mänsklig närhet och omtanke, genom att man bejakar och bekräftar varandra. En del vill göra sex till ett av de behov som ska kunna lösas med pengar, och därmed i längden arbete. Jag löser hellre det problemet genom att få bort ytterligare lager av kombinerad moralisering och sexualisering. mer om prostitutionsproblemet i framtida poster.

Andra grundbehov kan fyllas ganska bra genom varor och tjänster. Bostäder behöver byggas och gärna hållas efter, ingredienser till mat behöver skördas eller på annat sätt förvandlas från sin råa natur till något som kommer individen tillhanda, fysisk och elektronisk infrastruktur behöver upprätthållas för att kulturmöte och “det globala samhället” ska göras möjligt, det som innebär att människor kan få känna sig uppskattade utan att egentligen vara det i sin omedelbara närhet. Med internet följer enorma möjligheter till “stora familjer”, alltså nära vänner och kamrater och även virtuella kärlekar. Behovet av fysiska (miljöfarliga) resor minskar, den sociala närheten blir lättare att uppnå.

I dagsläget finns det en hel del yrkesgrupper som helt enkelt inte gör så värst mycket för att producera de saker som faktiskt behövs för att uppfylla behovstrappan. Vi har till och med hela yrkesgrupper vars enda uppgift i stort sett är att omvandla eller skapa nya “behov” som sedan kan tillfredsställas genom att man köper en viss (ofta onödig) produkt.

Robotar lever - överallt

Samtidigt går tekniken framåt - fler och fler arbeten når den punkt där maskinen kan ersätta människan. Detta ses på med fasa: Ska robotarna ta över? Då blir ju folk arbetslösa! Vilken fasa. Steg för steg minskar behovet av faktisk arbetskraft - och de arbetslösa förväntas bli entreprenörer och uppfinna nya jobb, trots att behoven kanske inte finns. Gärna hitta på nya produkter som inte behövs… Så länge man tjänar pengar, så är det något fint. Man ska “förtjäna sitt leverne”.

Idéen om att “förtjäna sitt leverne” är urgammal. Idag uttrycks den ofta som att man ska “göra rätt för sig”, eller att “ingen ska leva på någon annan”. I grunden handlar det om ett tankefel, där självförsörjandet ses som ett självändamål. I det moderna samhället är människor specialister. Det finns inte längre någon anledning att vara självförsörjande. Samhällets infrastrukturer medger andra sätt att organisera resurserna.

Vi har en situation där allt mer produceras av allt färre. Detta utmålas som ett stort problem. Jag ser det tvärtom som något positivt - men det gäller att vi skakar av oss föreställningen att självförsörjning skulle ha ett egenvärde. Varför skulle det ha det? Vi är specialister, och alla specialiteter går inte att tjäna pengar på. Varje individ behöver inte dra sin egen vikt, så länge den sammanlagda vikten som dras motsvarar den vikt som faktiskt behöver dras, för att befolkningens behovstrappa ska kunna anses uppfylld.

Lösningen för min del heter att välkomna arbetslösheten som något positivt, införa medborgarlön och spendera resurser på att försöka påskynda robotiseringen och datoriseringen av samhället. I väst börjar vi närma oss ett post-scarcity society, och med lite tur är vi där redan under min livstid. Det är alltså ett samhälle, där tillgången är såpass stor och självklar, att efterfrågan inte längre regleras. Om allt kan finnas tillgängligt för alla, billigt eller gratis, så faller de gamla modellerna sönder. I ett sådant samhälle är begreppet “arbetslös” meningslöst.

Tills vidare kan vi som sagt fixa en civiliserad medborgarlön och sluta tjafsa om arbetslösheten. Minska arbetsdagens och arbetsveckans längd.

Det finns inget egenvärde i att arbeta. Det finns, tycker jag, ett egenvärde i att behov blir tillfredsställda. För att vissa behov ska kunna tillfredsställas behövs en viss mängd arbete utföras. Låt oss då utföra det arbetet, och med det låta oss nöja.

Prior to getting my n900, I made a list of stuff I can currently do with my iPod Touch, and that I’d like the n900 to do instead…Here it is. There are some stuff in there I can’t do with the iPod Touch, and those things are in parenthesis.

• CBR/ZBZ reading [OK - cbrpager is acceptable.]
• E-books (epub etc) [Nothin that compares to Stanza, but... OK]
• CHM reading [OK]
• PDF reader [OK]
• Offline wikipedia [OK]
• Drawing program with layers etc [NOPE]
• Spotify [Semiworking - qtify is a good start. Lacks offline support, though.]
• Note taking [OK - Quicknote is the closest I've ever seen to my favourite: Jotter on the Psion 5mx...]
• Database design [OK - Glom]
• Calendar [OK]
• Calendar sync with gcal [Only one calendar...]
• Contacts sync with gmail [OK]
• Todolist software with Todoist support [NOPE]
• Mindmapping [Freemind through Easy Debian. OK, but nothing I'd like using in the long term]
• Diagram [Dia doesn't work yet, but it's coming...]
• Dropbox [NOPE]
• VNC client (+server) [OK]
• SSH client (+server) [OK]
• FirstClass [NOPE]
• Twitter [OK]
• IRC [OK - Xchat is awesome]
• Google Earth [NOPE]
• 3d software [Nope, but I hear people are working on Blender...]
• Vector drawing [NOPE, unless you count inkscape through easy debian]
• Dice roller [OK, I guess, but nothing like Dicenomicon]
• Point-and-click adventure games [ScummVM vs the enhanced ports of Beneath a Steel Sky and Broken Sword...]
• (Emulators - NES, SNES, GBA) [OK]

So… Yeah, not quite there yet. Not quite at the point where I’m ready to sell my Touch. However, browsing the devel-testing repositories, I’ve found that there, apparently, are quite a lot of nerds with too much time on their hands, and they have been waiting for a Linux mobile forever - and they are hard at work, cleverly redesigning, recompiling, and reimagining the usual Linux apps, as well as designing quite a few completely new ones.

I played Quake 3 on my mobile phone today. It was awesome, in a proof-of-concept kind of way.

So when the time came to get a new phone, I found something else: the Nokia n900. The fact that it’s using Linux and is completely open was the major selling point. It’s got GPS, camera, all that jazz - but to me, the main thing was its openness. It’s got Python, for god’s sake… I once read in a review that this was a phone not for professionals nor for the hip young crowd who wanted gadgets and glitter - this was a phone for engineers and programmers who were bitter because the iPhone was such a closed platform. It’s also been described as being more of a palmtop computer with phone capabilities than a phone with computer capabilities. In other words, it’s perfect for me - a match made in heaven.

I won’t bore you with technical details. Those are easy enough to find if you’ve got at least a yellow belt in google-fu. Instead, I’ll give you my first impressions of the device.

First of all: It’s big and heavy. Seriously, this feels like a palmtop, or a phone from the late 90’s. 1.8 cm thick… Yeah. Still small enough for my picket, but then again I don’t wear a lot of really tight-fitting pants.

The touch screen isn’t as responsive as the iPod’s. At least when using fingers - responsiveness and precision are excellent when using the stylus. The OS is really good-looking, but sometimes not as smooth as one would wish.

At first glance, the amount of available apps is ridiculously small. At second glance, it’s no App Store - but if the additional repositories are enabled, the list of apps grows considerably. This is Debian, after all. You can even install stuff by using the terminal and apt-get. A terminal! Yes, this is real Linux. Full-fledged. Not a crippled platform. Full control, and root access. Not for the weak of heart or the computer novice, to be sure, but seriously… This is a power user phone.

Some things are still better on the iPhone/touch, software-wise. Google doesn’t support the n900 yet, so you can’t sync multiple calendars. Contacts work, though. I’ve not found any todo list manager with support for todoist. Mozilla Fennec, the Firefox for mobile devices, is slow and unresponsive. There aren’t many addons for the browser, either. There’s no Spotify, and I haven’t found neither a decent 3d program nor a layered drawing app. There’s no vector drawing either, no diagram or mindmapping. No FirstClass client. No Dropbox. No Google Earth. And there are a bunch of game remakes etc that are only available for the iPhoneOS.

But you know what? The n900 has been around since late 2009. That’s about five months. And Nokia have, apparently been slow in delivering phones to distributors. And still, there are a LOT of apps available in the expanded repos. This is open source - and it’s Linux. There are a myriad of apps thet are being ported as we speak. I have no doubt whatsoever that regardless of whether or not Nokia supports the device in the future, this platform will not die.

First impressions are good.

Let’s see what another month or two does…

Also, I guess, the touch has at least one hole, somewhere, where dust can get in. Perhaps it’s that glaringly open USB port? perhaps it is.

Is it possible to remove the dust? Probably not. At least not for me, the consumer. As someone who has purchased an Apple product, I’ve already waved all my rights as a consumer. The iPod can only be “repaired” by Apple.

Only by Apple? Yes. And if there’s no warranty? If I bought the item on E-bay and the seller didn’t include the reciept, despite promising to do so? Well, then you’re fucked. You may spend the same amount a new iPod Touch would cost, and they’ll give you a new one. Yes, this is the same as just buying a Goddamn new one. This is not “service”.

You can attempt to remove the dust yourself. You will probably fail. Apple has decided that you don’t ever need to replace the glass or even open the device. Therefore, they’ve made it nigh-f**ing-impossible to do so. Especially without proper tools. You’ll probably break the glass.

And then you’re fucked.

Do I like this?

No, I don’t.

Will I buy anything from Apple again?

Probably not.

The trouble is, Apple’s own devices are just so incredibly locked. They don’t trust the user - they want to protect the user from him - och herself. To me, that’s kind of condescending. I got nothing against simplicity, especially in interfaces - but to jump from there to “All Powerusers Are Bad People” is quite a leap. But OK, their target audience doesn’t include people who like computers, that’s OK… almost.

However, Apple maintains complete control over their App store. They tell you it’s because they want to block malicious apps and increase stability and security. The trouble is… that’s not all they block. The iPhone / iPod Touch has rapidly become a popular platform for development. The developers pour in time, effort and money and they get a fair share of the earnings from the app store… together with a neat, user-friendly (if a little clunky at times - ever tried keeping track of 10 pages of apps?) interface, this adds up to a fair market share.

And if you’ve invested in the not-so-cheap hardware, and in a fair amount of software, you’ll probably keep using, and upgrading, within the Apple ecology.

And this means that a substantial number of users become locked in that ecology.

And here lies the rub: Apple don’t just block unstable apps. They block most apps that might compete with their own “superior” product. They block most apps that could concievably be used to run any kind of code, no matter how securely. This is why there’s no Flash, no Java. Not because they are “old technologies”, but because Apple want to maintain their monopoly of control.

And now they’re censoring apps with “overtly” sexual content. I mean, I don’t feel any pressing need to download an app named “Wobble iBoobs”, but I don’t think I like the idea of Apple deciding for me what is too “sexually overt”. Mostly because no, I don’t trust Apple’s judgement.

One cannot help but wonder: What’s next? Blocking anti-Apple pages in Safari? You can only surf pages what Apple like?

This is how computers are reduced to cable TV: You can only access what THEY decide you may access. Freedom of the user is restricted.

And it’s all within the realms of capitalism. People sell their freedom for an illusion of safety and security. This is what the future looks like: 1984. Apple is Big Brother - though not a very successful one outside of the mobile phone/mp3 player marked, thankfully. I expect this to change. People don’t care about freedom, all they want is convenience. They will gladly surrender the control of their lives if it means not having to read up on something, not having to learn something.

If you want to imagine the future… imagine a boot stamping on a human face. Forever.

And the face is glad, because it doesn’t have to do anything while it’s being stamped on…