.omega

Jag har tidigare ondgjort mig över vissa drag som vissa delar av judendomen har. Jag vill bara göra det klart, här och nu, att jag inte tycker sämre om judar än jag tycker om muslimer, kristna eller någon annan religiös gruppering. Alltså, jag tycker hemskt illa om religiös indoktrinering, nationalism, konservatism, fanatism, “folk”-tänkande, utvaldhetstänkande och en mängd grejer som förekommer i alla dessa grupperingar, men jag vill på intet sätt påskinna att varje individuell jude kristen, muslim etc är en dålig människa. Jag är absolut inte en antisemit; jag har inget alls emot semiter. Eller judar, för den delen. Faktum är att jag ogärna delar in folk i såna arbiträra grupper överhuvudtaget.

Om att tycka synd om folk

Jag kan tycka hemskt synd om de judar som direkt eller indirekt lidit på grund av någon form av förföljelse, oavsett om det gäller vardagsrasism eller Förintelsen. Jag tycker dock inte mer synd om de judar som dog i koncentrationslägren än jag tycker om de kommunister, homosexuella eller andra avvikande element som gick åt i samma ugnar. Sympatin kan inte bara handla om det judiska folket.

Med det sagt, så tycker jag inte synd om folk. Jag tycker synd om individer. På samma sätt som jag inte anser att jag i rimlighetens namn kan ställas till svars för vad varje ickejudisk man eller kvinna gjort mot judar, utan bara för de eventuella handlingar jag själv begått, så tänker jag inte tycka synd om någon av judisk härkomst eller tro för något den inte upplevt eller blivit direkt påverkad av. Det finns ingen anledning att tycka synd om ett helt folk, själva tanken är bisarr - bortom allt vett.

Om självrättfärdigande

Något jag alltid går i taket över, är självrättfärdigande. Judisk Krönika är en tidning som ofta får mig att gå i taket - det är en i många fall djupt rasistisk tidning (se på sidan 24 i senaste numret för en skämtteckning redaktionen tycker är “högst aktuell” för ett exempel på synen på araberna), utan några som helst försök till någon form av självkritik eller ens medvetenhet om den egna, väldigt tydliga, agendan. Aftonbladet och Expressen har mer självinsikt, och bedriver långt seriösare journalistik - och har bättre insändare, och bättre urval vad gäller kolumnister etc.

Judisk krönika vill framställa Israel som en demokratisk, hårt ansatt oas av civilisation mitt i en arabisk, ociviliserad träskmark. Man kommenterar att Hamas’ program innehåller en del otäcka formuleringar - känner man till Israels historia? Vet man att det redan från början, hyfsat väldokumenterat, var en önskan från de sionistiska grundarna att trycka bort araberna helt, att t.ex vägra dem jobb och i allmänhet förtrycka dem? Israel är en ockupationsmakt. Jag är verkligen inte någon anhängare av Hamas och menar att den svenska vänsterns Hamaskramande är oerhört naivt, men att upphöja Israel som nåtslags oskyldigt lamm är att missta sig på situationen.

Vi vill gärna ha det så - Svart och Vitt, Ont och Godd, den Demokratiske, socialistiska Juden mot de otvättade horderna av arabiska barbarer (eller för den delen det oskyldiga arabiska folket mot den fascistiska israeliska staten). Det blir så mycket enklare så - men världen är inte sådan. Det finns inget Rätt eller Fel, det finns bara ett problem. Och just nu är Judisk Krönika, liksom alla andra som vill lämpa över ansvaret för konflikten endast på den ena sidan, en del av problemet, inte en del av lösningen.